Precis innan vi skulle begé oss till jobb, skola och dagis så bestämde jag mig för att ta bilen. Vi cyklar vanligtvis, men idag var vi väldigt sena.Förs tappade jag bilnyckeln på det hårda klinkersgolvet i hallen så att batteriet tflög ur och hittade det verkligen inte. Ja, ja, jag skiter i det och låser upp på det gamla hederliga sättet, här hinns inte leta. Men ack, när jag satte nyckeln i låset och vrider om, ja då går LARMET! Jippi, vad gör jag nu då? Vilket TJUT. Springer till ytterdörren på huset, (TJUT) fjopplar med nycklarna och (TJUT) låser upp och ner på alla fyra, (TJUT)nu var det ett MÅSTE att hitta batteriet. Efter några LÅNGA minuter hittade jag det äntligen. In i köket (TJUT) och i med en kniv och med skakande händer försöka få upp det g-la skyddet bak på nyckeln och till slut i med batteriet-h-vetet.
Och precis när jag kom ut igen, med barnen gloende på trappan så slutar larmet att gå. Inte en människa som tittar förbi. Så välkomna alla tjuvar, här är det ingen som bryr sig om larmet går! Grannsamverkan, vad är det?
Sen gick det i alla fall stoppa i nyckeln och fort som rackan åka till jobbet!
2 kommentarer:
Nä, varför ska man komma då för. Det finns väl inte en svensk som bryr sig om sånt. Du hade kunnat ligga på garageinfarten och brunnit utan att någon hade velat lägga sig i. Det kan ju vara farligt...
Tänk att ha så omtänksamma grannar , som inte reagerar när ett larm går. Har dom sirap i öronen allihopa på er gata
Skicka en kommentar